When one door shuts...

...Så måste jag säga att min kära sambo har varit bästa på att kommentera! Det är så roligt att läsa kommentarerna till inläggen eftersom man får en liten idé om vilka som läser, och Madde har varit superbäst på det! Tack så mycket:)
Jag satt föröverigt och pratade med Madde på msn häromdagen och vi pratade om ett kort som tagits för länge länge sen under cityfesten nått år. Och efter lite letande så hittade jag på det! Är inte helt säker, men är det inte nån vi känner igen i bakgrunden?

...Vad händer när jag kommer hem!!?
Blir det familjemiddag, träffas med alla eller gå direkt och lägga mig!?  Det går ju inte heller, sova kan jag göra någon annan dag! Vill ju träffa min familj mer än något annat!
Vet iaf att jag kommer åka till Sthlm samma helg där Rebecca ska ha sen kräftskiva aka. Erikas homecoming - right hon ;)  Återföreningen mellan B1 & B2.
Sen blir det iväg för att träffa Steffi my love och alla andra som jag saknat som bara denn!
Kommer vara tätt följd av min egen crew också, Tove, Mia & Nettan. Jag kan knappt bärja mig tills jag får krama om er igen!

...var väl en intensiv massage det bästa. Jag har länge varit på väg att boka massage och igår kom jag äntligen mig för att gå och få massage. Mina rygg har inte varit den bästa på ett tag och hon som masserade mig konstaterade att det inte var så konstigt. Muskerna på vänster sida hade dragit ihop sig så jag fick ont på den högra sidan, och jag har länge haft svårt att virda på mig. Men nu har hon ställt allting till rätta igen. Ska försöka börja stretcha lite mer, vilket jag alltid säger..men men.  

See yaa

...hoppade vi på färjan som tog oss i land. Där efter så väntade 1h tåg innan vi stod med fötterna mitt i Manhattan. Det var massa människor som trängdes och försökte på det mest effektivaste sätt ta sig fram, och man kunde känna stadens pulls redan från första stunden.

Vi tog oss ner mot Chelsea där lägenheten låg som jag skulle få låna av Alex kusiner. Efter det så visade Danny oss runt, det blev frukost på ett jättemysigt café och sen så visade Danny oss hennes förra lägenhet som hon hade när hon bodde på Manhattan.

Vi gick runt och kikade lite till och hamnade sen i Soho för seriös shopping. Men jag måste erkänna att jag inte shoppade så mycket som jag trodde, kommer nog en uppföljning av shoppning i sf innan jag åker hem.

Iaf så gick timmarna fort och Danny och D lämnade tillslut mig i mitten av Soho för att åka tillbaka till Fire Island. Jag shoppade lite till innan jag påbörjade mitt äventyr tillbaka mot läghenheten. Måste erkänna att mitt lokalsinne har förbättrats något enormt och jag hade inga som helst problem med att hitta dit jag ville. Väl hemma i lägenheten så hade jag tänk ta en powernap, men eftersom jag hade stosat runt i Soho och Washington Sq park så länge, var det bara att hoppa in i duschen. En annan au pair som jag träffat på Fire Island- Margo, kom och mötte upp mig och vi tog the subway till Midtown- Columbus circle där vi mötte upp två kompisar till henne. Sen var vi ute och klubbade hela natten och jag kände i mitt hjärta hur gärna jag skulle vilja stanna kvar i denna underbara stad.

Dagen efter så bar det iväg till Metropolitan Museum of art - The Met, ett av världens största och mest betydelsefulla konstmuseer. Det ligger ungeför på den östra kanten av Central Park och har en kollektion med mer än 2 miljoner konststycken. Museeumet följdes av lunch och sen var det dags att ta mig tillbaka mot lägenhen, alldeles för tidigt enligt mig själv, men om jag hade fått bestämma så har jag nog stannat för alltid.

Jag tog mig till Pennstation som ligger under Madison sq garden, hoppade på tåget som skulle ta mig tillbaka mot Fire Island. Jag kom tillbaka till en regning, åskand och blixtrande ö men jag var för trött för att ens orka bry mig och att det regnade. En trött,genomblöt men en mycket glad Erika klev snart in genom dörren och jag har nu ännu ett mycket kärt minne att ta med mig.

Finns ett ord som man kan beskriva Nyc med - intensivt. Och jag vet att jag kommer åka tillbaka till denna underbara stad mycket snart, bara på besök eller permanent, vem vet?

 ♥ E

Jag är en liten mygga och Hubert heter jag.

Efter jag hade krypit ner under täcket, börjat att slappna och låg och lyssnade på havets brus så var det något som störde min lilla kväll. Surrandet började långt borta men sen kom det närmare och närmare och var tillslut alldeles brevid mitt öra. Jag började viffta villt och höll nästan på att ramla ur sängen. Kastade mig mot sänglampan och insåg då att jag hade dragit ur kontakten till den för att kunna blåsa håret. Grrrrr! När jag hade tagit mig ur sängen och fått på en annan lampa så var det lilla monstret givetvis borta. Hörde den inte mer men idag har jag ett myggbett ovanför knät som kliar som tusan. 1-0 till myggorna.

Den mörkblåa himlen mött havets rytande vågor.
Efter tandborstinhandligen så gav jag mig iväg till stranden och mötte upp Cornelia, Anna och den sydafrikanska tjejen Margo. Måste erkänna att jag känner mig lite världsvan när jag ur eget perspektiv kan prata om Afrika. Vädret här är dock inte lika bra som i Cali så molnen täckte snart himlen och vi gick och köpte glass istället. Efter glassen så gick vi åt varsitt håll och jag hittade min ipod och gick på en prommis på stranden. Molnen blev bara mörkare och mörkare och man kunde höra mulrandet på långt avstånd, men det hindrade inte min prommis, snare tvärtom. Värdet i Cali är ju hela tiden så bra, klarblå himel och sol är standarvädret och är det mulet så blir man lite chockad- iaf i Laffan. Så jag riktigt njöt av att det duggade lite och mulrade långt där borta. Jag gick barfota på stranden och gick bara filosoferade för mig själv, tänkte på vilken tur jag har haft som hamnat precis här med alla dessa underbara människor.

Kvällen avslutades med lite vila, socialisering och middag. Men vid 10 tiden så hade jag och tjejerna bestämt oss för att se om det var något drag vid nån klubb. Men eftersom det är Söndag och regnit så hade tydligen den största delen av befolkningen bestämt sig för att stanna hemma och vi gav snart upp.

Klockan 7.30pm stod vi fortfarande på garageuppfarten och väntade på bilen som skulle komma och hämta upp oss. Alex hade beställt den till 7pm och vi var nu något stressade över att den fortfarande inte hade kommit och hämtat oss. Som tur var det ingen trafik när vi väl kom iväg och vi var snart på sfo. Väl där kom jag på att jag hade glömt något- min nackkudde. Som tur var det inte passet eller något annat superviktigt men det var fruktansvärt irriterande att jag skulle behöva spenade typ 20$ på en likadan kudde som jag redan hade hemma i garderoben, Grr.

Flygresan gick förvånadsvis bra och alla barnen var jätteduktiga och sov nästa hela resan till Jfk.  Tanner sa en klockren kommentar innan vi skulle lyfta: Dad, when are we takoffing? Haha, sötis. Efter flyget så väntade en timmes taxiresa och därpå 35 min färja och sen var vi framme på denna underbara plats. Jättetrötta så släpade vi oss till stranden, och vilken strand! Det är nästan som man kan jämnföra den med bahamas stränder och jag vet att jag inte kommer ha tråkigt någongång undertiden jag är här! Okej, lite tråkigt är att det är massa maneter som simmar omkring överallt och bränner alla, men vattnet är kallt och jag håller mig hellre på stranden eller bara doppar tårna så jag ska nog klara mig.

Efter stranden så åt vi lunch på en jättesöt resturang vid vattnet och sen gick jag hem för en välbehövlig nap. När jag sedan tvingat mig själv upp ur min jättesköna säng så bar det iväg ner till hamnen för att äta hummer. Det var hur mycket folk som helst och jag sa hej till säkert 50 olika människor inom loppet av 30 min. Många namn och många ansikten- kan säga att jag var en aning förvirrad innan det var klart och gav upp med att förska komma ihåg alla.

Hummern smakade ungefär som kräftor och var dubbelt så kladdigt. Alex var så himla snäll och gjorde allt för att jag skulle hitta någon att umgås med här. Alla känner liksom varnadra och har redan sina "gäng" men efter kanske 30 min så visade sig det att det fanns ett au pair gäng också, aha! Det finns tillochmed en svensk tjej så nu är min semester räddad, haha.

Vi drack vin och dansade hela natten lång vid hamnen. Eller vad som kändes som hela natten lång, eftersom det är 3h tiskilland från cali så var klockan bara 10pm "min tid" och Ny tid 1pm. Men efter man har varit upp nästan 2 dygn så är man lite sliten.

Vaknade nu på morgonen först vid 9 och sen vid 12. Då hade hela familjen redan varit till kyrkan och de skojade om att jag hade fått dispans för att det var min första morgon.

Nu ska jag ge mig iväg till affären för att köpa tanborstar, frukt och ost. Varför glömmer man alltid sin tanborste när man reser för? Det gör iaf alltid jag...På det här stället så känner alla verkligen varandra och de har ett lite annorlunda system i affären än vad vi är vana vid. Man handlar och lämnar en kod och sitt namn, sen skickar de räkning hem!

Btw, som jag sa förut så har det här varit min längsta födelsedag! När jag kom ner för att äta frukost så fick jag min födelsedagspressent från Alex syster Danny. Ett par jättefina långa guldörhängen med blåa stenar.

Näe nu måste jag ge mig av!

Puss ♥

Inatt var sista natten jag sov i min säng i Sf, för ett tag iaf. Ikväll bär det av och jag håller på att packa för fullt. Kan säga att jag inte för mitt liv kan förstå hur jag ska kunna ta med mig allt hem. Jag har inte shoppat i Nyc än och min väska som jag tar med mig dit är redan full.

Är för första gången på länge jag riktigt pirrig i magen över att jag ska åka någonstans, annars har mina fjärilar i magen blivit så resvana att de ligger som små stilla höstlöv en vindlös dag. Men idag så virvlar de runt och får mitt hjärta ibland att slå ett extra slag när jag tänker på resan.

Var hos Lina igår och kikade på vänner med henne, Rebecca och Sanna. Avskedet var nästan för likt det som kommer komma i september när vi kramades hejdå i hennes kök. I och med att jag har lånat en resväska av Lina så blev det genast extra dramatiskt när jag rullade ut väskan, vinkade med min lilla vita näsduk och en tår långsamt rullade ner för min kind. Skämt och sido så var det faktiskt tugnt. Speciellt när jag kramade min Raring hejdå och insåg att för första gången på länge så kommer vårat äventyr gå skilda vägar.

Jag vara ärlig och säga att jag är mycket glad att detta inte var min sista natt i vårat hus på Camino Vallecito, utan att jag kommer tillbaka efter ny och får lite mer tid här.

♥ Erika

Tror jag har kommit på anledningen till att jag inte bloggar. Jag har så mycket tankar som snurrar i huvudet just nu att det blir tomt tillslut. Jag kan inte tänka överhuvudtaget och gör allt på rutin. Är bara ett par veckor innan jag kommer hem nu och alla frågor bara yrar runt och vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Kortfattat så håller jag på att leta boende och jobb i Sthlm. Vill inte bo i ockelbo och alla mina vänner befinner sig numera i där så sthlm it is.

På fredag så åker vi till New York, yay! Ska bli så roligt att jag inte ens kan beskriva det. Vi flyger på fredagkväll och sen kommer vi tillbaka till Sf den 23 igen. Redan på lördagskvällen är det dags för "hummerparty", har fått höra att det är ungefär som kräftskiva så det ska bli så himla roligt.

Ska börja ta tag i packning nu snart. See ya.

Ett äldre par ~75 står i kassan. Mannen ska betala medan kvinnan står längst ned vid bandet och packar.
Kassörskan ~20 ser att någon tidigare kund har glömt en gurka där kvinnan står och packar, så hon tittar på mannen och frågar för säkerhets skull.

Kassörskan: Ursäkta är det er gurka? (Pekar på gurkan)

Mannen: Nej, det är min fru.

Två tjejer, ~28 och ~23, sitter och fikar med den äldre tjejens son ~3. Sonen kladdar mer än nödvändigt med sin glass.

Tjej 1: Hjärtat, grisa inte så.

Sonen kladdar ännu mer med sin glass.

Tjej 1: Lägg av! Annars vet du vad som händer...

Sonen (skräckslaget): Inte Runar!

Tjej 2: Jo, då kommer Runar och tar dig. Och var hamnar du då?

Sonen (uppgivet): Livets Ord... Det finns inga leksaker där...

En pappa och hans son ~3 är på Liseberg och sonen springer hela tiden före pappan.

Pappan (pekar på bergbanan och säger irriterat): Ska du åka den?!

Sonen (låter lite rädd): Nej...

Pappan: För om du inte går med mig så sätter jag dig i den där. Fattar du?!

En pappa ~35 med sin son ~8 står i glasskön. Vid kiosken finns en affisch med Nils Holgersson på.

Pappan: Vet du vem det är?

Sonen: Nils...

Pappan: Holgersson! Just det! Vet du vad gåsen han red på hette?

Sonen: Mo...

Pappan: Mor Akka ja! Bra, man ska aldrig glömma sitt kulturarv!

Sonen: Och Bumbibjörnarna!

Pappan (irriterat): Bumbibjörnarna!?