When one door shuts...

Oh yes. Pratade för ett tag sen med pappa i luren om hemfärd, flighter, middag mm. Och idén om Pizza låter utmärkt, snabbt och lätt. En väldigt absurd tanke slog mig precis. Jag ,sittandes i en Saab med pizzakartonger i knät, åkandes igenom min lilla by för att sedan kliva in i ett hus med en massa männsikor som faktiskt på riktigt tillhör mig.
Den tanken får mig att rynka på pannan och tänka en gång till, att den dagen är nära nu.
Den tanken känns just nu lika trolig som om att jag skulle klä av mig kläderna och springa naken igenom arlanda och skrika att nu är jag hemma igen Sverige!!! ( Ni kan vara lugna, det blir inget nakenspring för min del.) 

Andra som varit hemma och hälsat på under året har dock haft några dåliga nyheter. Att allting är precis som vanligt,
att det känns som tiden hemma har stått stilla och man kommer snabbt in i vardagen igen.
Jag som inte varit hemma, tror att havet bytt plats med himlen och att det sprutar konfetti ur buskarna när man trippar förbi. En del av mig vill gärna fortsätta vara hög på ruschen av att jag närmar mig konfettibuskarna där hemma i de gröna skogarna och den andra mer realistiska delen har kanske börjat inse att det ska bli otroligt skönt att bara få komma hem igen. Det får nog bli en blandning av de båda. Eller på konfettin, det är mer glittrigt och glatt så det får det bli.