When one door shuts...

Jag är en liten mygga och Hubert heter jag.

Efter jag hade krypit ner under täcket, börjat att slappna och låg och lyssnade på havets brus så var det något som störde min lilla kväll. Surrandet började långt borta men sen kom det närmare och närmare och var tillslut alldeles brevid mitt öra. Jag började viffta villt och höll nästan på att ramla ur sängen. Kastade mig mot sänglampan och insåg då att jag hade dragit ur kontakten till den för att kunna blåsa håret. Grrrrr! När jag hade tagit mig ur sängen och fått på en annan lampa så var det lilla monstret givetvis borta. Hörde den inte mer men idag har jag ett myggbett ovanför knät som kliar som tusan. 1-0 till myggorna.

Den mörkblåa himlen mött havets rytande vågor.
Efter tandborstinhandligen så gav jag mig iväg till stranden och mötte upp Cornelia, Anna och den sydafrikanska tjejen Margo. Måste erkänna att jag känner mig lite världsvan när jag ur eget perspektiv kan prata om Afrika. Vädret här är dock inte lika bra som i Cali så molnen täckte snart himlen och vi gick och köpte glass istället. Efter glassen så gick vi åt varsitt håll och jag hittade min ipod och gick på en prommis på stranden. Molnen blev bara mörkare och mörkare och man kunde höra mulrandet på långt avstånd, men det hindrade inte min prommis, snare tvärtom. Värdet i Cali är ju hela tiden så bra, klarblå himel och sol är standarvädret och är det mulet så blir man lite chockad- iaf i Laffan. Så jag riktigt njöt av att det duggade lite och mulrade långt där borta. Jag gick barfota på stranden och gick bara filosoferade för mig själv, tänkte på vilken tur jag har haft som hamnat precis här med alla dessa underbara människor.

Kvällen avslutades med lite vila, socialisering och middag. Men vid 10 tiden så hade jag och tjejerna bestämt oss för att se om det var något drag vid nån klubb. Men eftersom det är Söndag och regnit så hade tydligen den största delen av befolkningen bestämt sig för att stanna hemma och vi gav snart upp.

Klockan 7.30pm stod vi fortfarande på garageuppfarten och väntade på bilen som skulle komma och hämta upp oss. Alex hade beställt den till 7pm och vi var nu något stressade över att den fortfarande inte hade kommit och hämtat oss. Som tur var det ingen trafik när vi väl kom iväg och vi var snart på sfo. Väl där kom jag på att jag hade glömt något- min nackkudde. Som tur var det inte passet eller något annat superviktigt men det var fruktansvärt irriterande att jag skulle behöva spenade typ 20$ på en likadan kudde som jag redan hade hemma i garderoben, Grr.

Flygresan gick förvånadsvis bra och alla barnen var jätteduktiga och sov nästa hela resan till Jfk.  Tanner sa en klockren kommentar innan vi skulle lyfta: Dad, when are we takoffing? Haha, sötis. Efter flyget så väntade en timmes taxiresa och därpå 35 min färja och sen var vi framme på denna underbara plats. Jättetrötta så släpade vi oss till stranden, och vilken strand! Det är nästan som man kan jämnföra den med bahamas stränder och jag vet att jag inte kommer ha tråkigt någongång undertiden jag är här! Okej, lite tråkigt är att det är massa maneter som simmar omkring överallt och bränner alla, men vattnet är kallt och jag håller mig hellre på stranden eller bara doppar tårna så jag ska nog klara mig.

Efter stranden så åt vi lunch på en jättesöt resturang vid vattnet och sen gick jag hem för en välbehövlig nap. När jag sedan tvingat mig själv upp ur min jättesköna säng så bar det iväg ner till hamnen för att äta hummer. Det var hur mycket folk som helst och jag sa hej till säkert 50 olika människor inom loppet av 30 min. Många namn och många ansikten- kan säga att jag var en aning förvirrad innan det var klart och gav upp med att förska komma ihåg alla.

Hummern smakade ungefär som kräftor och var dubbelt så kladdigt. Alex var så himla snäll och gjorde allt för att jag skulle hitta någon att umgås med här. Alla känner liksom varnadra och har redan sina "gäng" men efter kanske 30 min så visade sig det att det fanns ett au pair gäng också, aha! Det finns tillochmed en svensk tjej så nu är min semester räddad, haha.

Vi drack vin och dansade hela natten lång vid hamnen. Eller vad som kändes som hela natten lång, eftersom det är 3h tiskilland från cali så var klockan bara 10pm "min tid" och Ny tid 1pm. Men efter man har varit upp nästan 2 dygn så är man lite sliten.

Vaknade nu på morgonen först vid 9 och sen vid 12. Då hade hela familjen redan varit till kyrkan och de skojade om att jag hade fått dispans för att det var min första morgon.

Nu ska jag ge mig iväg till affären för att köpa tanborstar, frukt och ost. Varför glömmer man alltid sin tanborste när man reser för? Det gör iaf alltid jag...På det här stället så känner alla verkligen varandra och de har ett lite annorlunda system i affären än vad vi är vana vid. Man handlar och lämnar en kod och sitt namn, sen skickar de räkning hem!

Btw, som jag sa förut så har det här varit min längsta födelsedag! När jag kom ner för att äta frukost så fick jag min födelsedagspressent från Alex syster Danny. Ett par jättefina långa guldörhängen med blåa stenar.

Näe nu måste jag ge mig av!

Puss ♥

Inatt var sista natten jag sov i min säng i Sf, för ett tag iaf. Ikväll bär det av och jag håller på att packa för fullt. Kan säga att jag inte för mitt liv kan förstå hur jag ska kunna ta med mig allt hem. Jag har inte shoppat i Nyc än och min väska som jag tar med mig dit är redan full.

Är för första gången på länge jag riktigt pirrig i magen över att jag ska åka någonstans, annars har mina fjärilar i magen blivit så resvana att de ligger som små stilla höstlöv en vindlös dag. Men idag så virvlar de runt och får mitt hjärta ibland att slå ett extra slag när jag tänker på resan.

Var hos Lina igår och kikade på vänner med henne, Rebecca och Sanna. Avskedet var nästan för likt det som kommer komma i september när vi kramades hejdå i hennes kök. I och med att jag har lånat en resväska av Lina så blev det genast extra dramatiskt när jag rullade ut väskan, vinkade med min lilla vita näsduk och en tår långsamt rullade ner för min kind. Skämt och sido så var det faktiskt tugnt. Speciellt när jag kramade min Raring hejdå och insåg att för första gången på länge så kommer vårat äventyr gå skilda vägar.

Jag vara ärlig och säga att jag är mycket glad att detta inte var min sista natt i vårat hus på Camino Vallecito, utan att jag kommer tillbaka efter ny och får lite mer tid här.

♥ Erika

Tror jag har kommit på anledningen till att jag inte bloggar. Jag har så mycket tankar som snurrar i huvudet just nu att det blir tomt tillslut. Jag kan inte tänka överhuvudtaget och gör allt på rutin. Är bara ett par veckor innan jag kommer hem nu och alla frågor bara yrar runt och vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Kortfattat så håller jag på att leta boende och jobb i Sthlm. Vill inte bo i ockelbo och alla mina vänner befinner sig numera i där så sthlm it is.

På fredag så åker vi till New York, yay! Ska bli så roligt att jag inte ens kan beskriva det. Vi flyger på fredagkväll och sen kommer vi tillbaka till Sf den 23 igen. Redan på lördagskvällen är det dags för "hummerparty", har fått höra att det är ungefär som kräftskiva så det ska bli så himla roligt.

Ska börja ta tag i packning nu snart. See ya.

Ett äldre par ~75 står i kassan. Mannen ska betala medan kvinnan står längst ned vid bandet och packar.
Kassörskan ~20 ser att någon tidigare kund har glömt en gurka där kvinnan står och packar, så hon tittar på mannen och frågar för säkerhets skull.

Kassörskan: Ursäkta är det er gurka? (Pekar på gurkan)

Mannen: Nej, det är min fru.

Två tjejer, ~28 och ~23, sitter och fikar med den äldre tjejens son ~3. Sonen kladdar mer än nödvändigt med sin glass.

Tjej 1: Hjärtat, grisa inte så.

Sonen kladdar ännu mer med sin glass.

Tjej 1: Lägg av! Annars vet du vad som händer...

Sonen (skräckslaget): Inte Runar!

Tjej 2: Jo, då kommer Runar och tar dig. Och var hamnar du då?

Sonen (uppgivet): Livets Ord... Det finns inga leksaker där...

En pappa och hans son ~3 är på Liseberg och sonen springer hela tiden före pappan.

Pappan (pekar på bergbanan och säger irriterat): Ska du åka den?!

Sonen (låter lite rädd): Nej...

Pappan: För om du inte går med mig så sätter jag dig i den där. Fattar du?!

En pappa ~35 med sin son ~8 står i glasskön. Vid kiosken finns en affisch med Nils Holgersson på.

Pappan: Vet du vem det är?

Sonen: Nils...

Pappan: Holgersson! Just det! Vet du vad gåsen han red på hette?

Sonen: Mo...

Pappan: Mor Akka ja! Bra, man ska aldrig glömma sitt kulturarv!

Sonen: Och Bumbibjörnarna!

Pappan (irriterat): Bumbibjörnarna!?

Jag har varit stark länge nu, men ikväll så sket det sig om man får säga så. Jag har jobbat på att komma överns med de små äcklen och det har gått riktigt riktigt bra, har tillochmed förintat några med min flippflopptoffel. Och ja, det är mitt sätt att komma överens med spidlarna för vi kan inte vara i samma rum, det är inte rillräckligt stort även om vi pratar om en sal med tak som räcker upp till himlen.

Inget ont anande så hoppade jag efter mitt träningspass in i min lilla dusch här på camino vallecito, trodde jag var ensam men där hade jag Fet Fel. Stod och nynnade på några toner från rihannas "take a bow" när jag får syn på något i ögonvrån. På insdan av min glasdörr så kryper en stor svart spindel... Får av vattnet, kastar upp dörren, sliter tag i en handduk och bokstavligentalat springer ut till Alex. Han kommer och räddar mig och det är första gången på länge som jag står med tårar i ögonen och hjärtat hårt bankande i bröstet.

Jag har lärt mig klara av spindlarna när det håller ett bra avstånd, men när de kommer sådär nära så kan jag inte hjälpa det. Jag får panik.

Usch usch usch, nu ska jag försöka sova också. Det positiva är att den spindeln simmar i avloppet nu, hoppas han inte hade några vänner...


Erika

Nu är det helg igen! Fredags kvällen hos mig är numera över och eran lördagsmorgon har börjat hemma i Sverige. Kan beskriva min fredag med ett ord- Jobb. Har jobbat hela dagen förutom 1,5h på förmiddagen, sen har jag också jobbat kväll eftersom resten av ligan är och firar ( dock förtidigt) Alex födelsedag. Känner mig något...utjobbad om man kan göra det till ett ord. Har haft sällskap nu på kvällen av Rebecca, blev att skaka rumpan tillsammans med barnen, kika på film,dopp i poolen och sen lite chillerill med film och popcorn.

Ska tvätta bort sminket och sen krypa ner med lite s.a.t.c. om jag orkar hålla mig vaken.

Insåg idag att det är den 18 Juli, kan ni förstå det?? Mitt år som au pair börjar lida mot sitt slut och den 6 aug var det 1 år sedan jag lämnade svensk mark. Räkna hur många dagar det är kvar får ni göra själv, jag orkar helt enkelt inte.

I morgon blir det att sova så länge jag kan...vilket inte blir så länge kan jag tänka mig. Efter det så blir det att hit the gym with B1. Har som tur jobbat klart för den här helgen så jag e friiiii. Dock så sparar jag alla pengar tills vi ska åka till New York i aug, så det blir aktiviteter som är gratis för Erikas del...boring but true, and im gonna have alot of fun with the money in the big apple.

Godnatt ♥ Erika

Det är underbart att börja söndagsmorgonen med en yogaklass! När jag var med i "commit to get fit" så kom jag upp i så pass många poäng att jag fick en timme med en personlig tränare. Sen dess har jag varit flitig och är med de stora grabbarna och lyfter vikter på gymmet. Måste erkänna att jag aldrig varit mycket för att köra vikter på gymmet men nu tycker jag det är riktigt roligt och längtar tills jag ska köra nästa pass. Något som jag dock är dålig på är att stretcha, och jag måste verkligen bli bättre på det. Så idag på förmiddagen så åkte jag till gymmet och tog ett yogapass isället för att gå upp och köra ett rent styrkepass. Känns redan mycket "ledigare" i kroppen, avslappnad liksom.
Ska börja köra det där passet varje söndag och försöka få in ett till under veckan.

I lördags så var jag och Rebecca till oakwood och körde lite raquetball, slutade efter typ 20 min med att vi satt och pratade på golvet. Men det såg ju bra ut i början iaf! Har tillochmed bildbevis!

Fredagskväll med hallonté. Efter lite ändringar i planeringen så blev det ingen Rebecca utan en Gustav istället. Eftersom jag kan behöva lite tid ifrån barn när jag är ledig så dumpade ( sorry)jag en jobbande Rebecca och gick ut med Gustav i Berkeley istället. Det blev sallad,hallonté och en massa prat. Jag och Rebecca träffade Gustav och kalle när vi var ut i sf för första gången och sen dess har vi hållit kontakten till och från. Och nu var det dags för en uppdatering igen. Blev en massa skratt och disskutioner speciellt om Sverige vs Usa, kommande hemresa och pluggande.

Blev dock ett avbrott när jag satte mitt hallonté i halsen och var tvungen att springa ut. Medans jag står där och kippar efter luft så kommer det fram en uteliggare och frågar efter pengar, måste säga att jag tyckte det var ett litet dåligt tillfälle.

När jag kom hem igen så satt Alex i köket och kikade runt på internet. Kommer verkligen sakna de konversationer vi hamnar i på kvällskvistarna. Vi har numera myrinvation i vårat hus och Alex har satt upp en "fälla" utanför huset som tydligen ska locka dit myrorna. När vi stod och tittade på fällan fick han tag på ett kryp som han låtsades kasta på mig, och givetis så hoppar jag till av ren reaktion. Jag hinner tänka till snabbt och jag kastar mig in och låser dörren. Då får herr Flagg fart och springer till den andra dörren, men fröken Blank är snabbar och hinner låsa den med, ha! Det hela slutar iaf med att han skrämmer livet ur mig utanför ett fönster och så slutar våran jakt. Himla roligt!

Helt plötsligt säger han : Do you belive it, it´s only a few weeks left! Jag förstår genast vad han pratar om och mitt leende dör faktiskt ut. Då säger han också : Erika, you know we´ll miss you, but you have to do what you want. Live your life.

Samtidigt som jag vet att detta är så sant så vill en del av mig inte riktigt vara med. Ibland önskar jag att jag hade en riktigt au pair familj. Där man är bara en au pair. Jag intalar mig själv att det har varit lättare att ta stegt härifrån då.

Men jag kan inte vara mer tacksam än vad jag är. Jag har verkligen världens bästa värdfamilj.

Nu ska jag krypa ner i sängen. Huvudet är fortfarande fyllt av tankar som flyger fram och tillbaka. Som sagt Rebecca, jag skulle hellre åka kaffekopparna på högsta-snurr-nivå istället för det här.

G´natt // Erika