Spindlarnas återkomst...vad kan det vara nu, typ 78?
Jag har varit stark länge nu, men ikväll så sket det sig om man får säga så. Jag har jobbat på att komma överns med de små äcklen och det har gått riktigt riktigt bra, har tillochmed förintat några med min flippflopptoffel. Och ja, det är mitt sätt att komma överens med spidlarna för vi kan inte vara i samma rum, det är inte rillräckligt stort även om vi pratar om en sal med tak som räcker upp till himlen.
Inget ont anande så hoppade jag efter mitt träningspass in i min lilla dusch här på camino vallecito, trodde jag var ensam men där hade jag Fet Fel. Stod och nynnade på några toner från rihannas "take a bow" när jag får syn på något i ögonvrån. På insdan av min glasdörr så kryper en stor svart spindel... Får av vattnet, kastar upp dörren, sliter tag i en handduk och bokstavligentalat springer ut till Alex. Han kommer och räddar mig och det är första gången på länge som jag står med tårar i ögonen och hjärtat hårt bankande i bröstet.
Jag har lärt mig klara av spindlarna när det håller ett bra avstånd, men när de kommer sådär nära så kan jag inte hjälpa det. Jag får panik.
Usch usch usch, nu ska jag försöka sova också. Det positiva är att den spindeln simmar i avloppet nu, hoppas han inte hade några vänner...
Erika
Godmorgon sötnos. Förlåt mig nu men jag tänker tipsa om en sida där du genom att besöker sidor och går med på erbjudande på gratis biobiljetter http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=50687 ha en bra dag. Snart bär det av för mig .
Du har ju kommit en bra bit på väg när du kan döda de jäklarna själv. Men blir man så där överraskad så är det inte konstigt att man kryper ur skinnet.
Själv hoppar jag högt när jag ser grodor som skuttar runt, DOM är äckliga dom!
