Live your life
Fredagskväll med hallonté. Efter lite ändringar i planeringen så blev det ingen Rebecca utan en Gustav istället. Eftersom jag kan behöva lite tid ifrån barn när jag är ledig så dumpade ( sorry)jag en jobbande Rebecca och gick ut med Gustav i Berkeley istället. Det blev sallad,hallonté och en massa prat. Jag och Rebecca träffade Gustav och kalle när vi var ut i sf för första gången och sen dess har vi hållit kontakten till och från. Och nu var det dags för en uppdatering igen. Blev en massa skratt och disskutioner speciellt om Sverige vs Usa, kommande hemresa och pluggande.
Blev dock ett avbrott när jag satte mitt hallonté i halsen och var tvungen att springa ut. Medans jag står där och kippar efter luft så kommer det fram en uteliggare och frågar efter pengar, måste säga att jag tyckte det var ett litet dåligt tillfälle.
När jag kom hem igen så satt Alex i köket och kikade runt på internet. Kommer verkligen sakna de konversationer vi hamnar i på kvällskvistarna. Vi har numera myrinvation i vårat hus och Alex har satt upp en "fälla" utanför huset som tydligen ska locka dit myrorna. När vi stod och tittade på fällan fick han tag på ett kryp som han låtsades kasta på mig, och givetis så hoppar jag till av ren reaktion. Jag hinner tänka till snabbt och jag kastar mig in och låser dörren. Då får herr Flagg fart och springer till den andra dörren, men fröken Blank är snabbar och hinner låsa den med, ha! Det hela slutar iaf med att han skrämmer livet ur mig utanför ett fönster och så slutar våran jakt. Himla roligt!
Helt plötsligt säger han : Do you belive it, it´s only a few weeks left! Jag förstår genast vad han pratar om och mitt leende dör faktiskt ut. Då säger han också : Erika, you know we´ll miss you, but you have to do what you want. Live your life.
Samtidigt som jag vet att detta är så sant så vill en del av mig inte riktigt vara med. Ibland önskar jag att jag hade en riktigt au pair familj. Där man är bara en au pair. Jag intalar mig själv att det har varit lättare att ta stegt härifrån då.
Men jag kan inte vara mer tacksam än vad jag är. Jag har verkligen världens bästa värdfamilj.
Nu ska jag krypa ner i sängen. Huvudet är fortfarande fyllt av tankar som flyger fram och tillbaka. Som sagt Rebecca, jag skulle hellre åka kaffekopparna på högsta-snurr-nivå istället för det här.
G´natt // Erika
Man känner verkligen hur tungt du tycker att det är att lämna paradiset för att komma hem när man läser din blogg. Jag kan nog inte ens föreställa mig hur det känns, men en liten trödt är kanske att vi här hemma längtar galet mycket efter dig och är glada för att du äntligen kommer hem.
Ta vara på tiden som är kvar nu och försök att ta dagen som den kommer och inte tänka på morgondagen, den kommer för fort iallafall.
Saknar dig!
Puss och kram!
