Dagen jag lämnade mitt hjärta i san fransisco.
Nu sitter jag på lax och väntar på mitt försenade flyg som ska ta mig vidare mot frankfurt. Jag visste om att jag hade en lång layover och bunkrat upp mig med en säsong av vänner, men mitt i ett avsnitt så bestämmer sig min dator för att jag inte ska se mer och stänger ner. Kan inte få fart på dvdskivan nu och jag har gett upp, datasnille som man är. Har vandrat runt på flygplatsen och hur många gånger man än går fram och tillbaka så är det fortfarande samma butiker och shopper överallt. Har mått illa hela dagen också så jag har inte kunnat äta, har nu tvingat i mig lite frukt och hoppas på att det ska räcka. Visst ja, på planet från sf mot la så lyckades jag tappa mina åksjuketabletter också, de rullade ur min väska och vidare bak mot de andra passagerarna. Hade ingen lust att krypa runt på golvet så jag satt konstant i en 50 min och stirrade ut igenom fönstret för att inte kräkas. Var så åksjuk när jag klev att planet att jag var överlycklig över min långa layover så min snurrighet kan försvinna. Älskar att ha fast mark under fötterna! Har nu pillat i mig åksjuketabetter och hoppas på en skonsammare resa, annars kommer de där 11h bli ganska jobbiga...
Att säga hejdå till familjen var nog det svåraste jag gjort på länge. Jag var tvungen att säga hejdå till D redan igår kväll eftersom hon inte kunde ta ledigt från jobbet idag. Efter barnen hade somnat så kom en tårögd liten värdmamma in i mitt rum, vi kramades länge och sen så slutade det med att vi skrattade, precis som vi alltid gör. Vi pratade lite om året och sen var det dags att säga hejdå. Jag kommer verkligen att sakna henne. Det var ändå inte slut här, dage efter sa jag först hejdå till pojkarna, grannen och sen var det Elises tur. Hade bra lust att stoppa henne i väskan och smuggla med henne, mitt lilla gos. Och nähä, det var ändå inte klart, vid 10 tiden kom Al och hämtade mig och det var dags att åka till flygplatsen. Vi pratade och skrattade som vanligt och han hjälpte mig med alla flyg,väskor mm. Han fick mig att börja gråta flera gånger och när det var dags att säga hejdå så sa han att han inte var ledsen för att han Visste att vi skulle ses igen- vilket vi ska! Det slog mig verkligen häromdagen hur bra kontakt vi har, andra aps umgås inte så mycket med sin värdpappa som jag gör. Vi har verkligen blivit best buddies och kan prata om allt. Har ofta hänt att jag har suttit uppe i köket och pratat med honom om allt mellan himel och jord. Och har man en gång gett sig in i leken så kommer man inte därifår, eller hur B1?! Man kan prata med honom hur länge som helst.
Det jag menar är nog att jag verkligen har funnit en familj på andra sidan jorden som känns precis som min egen,och de kommer ha en mycket speciell plats i mitt hjärta.
Kan inte förstå att jag är klar med mitt år och nu sitter på en flygplats och ska hem till sverige.
Jag antar att det är nu jag ska predika över hur mycket jag har utvecklas och vuxit, men det tänker jag lämna till er att avgöra. Fast jag känner det själv också, liten har blivit stor- eller större iaf
Ny resa, nya äventyr.
