Runt mitt hjärta dansade Änglar
Efter 225 dagar så kom något som nästan fick mitt hjärta att brista av lycka.
Väl hemma från Tahoe hade vi mysmiddag med hela gänget. Tycker verkligen om att umgås med Dee´s och Als familj. Jag kröp i säng och läste ett par sidor i "snabba cash" och har insett att slutet nu är nära, spännande!
På måndagen så jobbade jag på som vanligt, var ute och sprang innan jag hämtade upp barnen.
Bestämade med Lina att vi skulle gå en liten sväng i det urfina vårvädret, men innan jag hann lämna huset så hände något mycket roligt, nästan vackert.
Jag satt och pratade med Dee i köket och innan jag skulle gå så stoppade jag in huvudet i badrummet där Al höll på att bada de tre små barnen. Jag skojade en stund med Al och sa sen hejdå till barnen, och det var då det kom. Elise sa mitt namn! För er som inte vet detta så har min lillskrutt kallat mig för Ereta enda sen jag kom hit och igår var första gången hon kunde säga mitt namn med K. Hela min mage fylldes med fladdrande fjärilar och mina ögon blev nästan tårfyllda. Al ropade på Dee och Elise sa det en gång till. Vi hade verkligen en oförglömlig stund där inne i badrummet den 18 mars 2008.
Elise är verkligen den som det kommer bli svårast att lämna av barnen, för hon är så nära mig. Hon håller alltid min hand och det är henne jag bär omkring på hela tiden. Igår morse när vi försökte sprattla på strumpbyxor så vänder hon sig om och säger: I love you Ereta.
Min lilla skrutt, mitt lilla monster, min Elise.
Jag kan bara föreställa mig hur det är att för första gången se sitt barn le, krypa och gå.
Den känslan måste vara den underbaraste i hela världen!
Jag menar kom igen, barn är verkligen ingen lätt match och det krävs så mycket av en. Vissa dagar skulle jag bara vilja lämna allt för de håller på att ta kål på mig. Men det är verkligen stunder som detta man känner att det var värt det, hundra gånger om.
PussOchHejFrånVärldensLyckligasteErikaTjej
Vad gullig hon är. Det måste verkligen värka i hjärteroten när hon säger sånna saker. Man blir rörd bara av att läsa det så hur ska det inte vara att höra det själv :)
Puss och kram!
Du har verkligen fattat vinken med barn, alla de "där" stunderna är värt allt eller hur?
Men inte bara med de små barnen som sådant händer, utan även när de sägs eller "görs" något från er "halv"/vuxna barn, för ni vet väl, att hur stor ni än blir så kommer ni alltid att vara våra små barn för oss. Det är inte förrän man blir"föräldrar lös" som man blir stor.
Ha det så bra, tycker om dig /er. Kram Mami
