When one door shuts...

Nu kan ni pusta ut, jag är återigen på säker mark i Lafayette.

Natten till tisdagen den 11 mars så landade två mycket glada men trötta tjejer på flygplatsen sfo. Resan hem känns alltid mycket tyngre och längre när man är på väg hemåt efter en underbar semester. Men det slog mig också hur mycket jag saknat min varma vrå hemma i Lafayette. Dagarna som vi spenderade på Bahamas är nästintill helt omöjliga att berskriva, det måste verkligen upplevas. Ska dock ge mig på ett försök att beskriva för er där hemma i vintermörkret. Ge er en av mina solstrålar att njuta av lika mycket som jag gjort, here is the story about Bahamas.

Efter ett par få timmars sömn i kroppen steg två mycket förväntansfulla resenärer upp vid tresnåret. Dags för dusch och för att packa det sista. Kan för mitt liv inte förstå hur Dee varje morgon går igenom den här proceduren med att vakna upp mitt i natten när stjärnorna fortfarande lyser klara, när nattugglorna stilla hoar ut i den stilla natten och ekorrarna drar sin yviga svans tätare runt sin lilla späda kropp för att sova vidare ett par timmar till, innan det är dags för solen att stiga upp. Vi tog barten till flygplatsen och steg på planet som skulle ta oss till mellan landningen i Alanta. Vi spenderade tiden där med att flabba runt, sjunga högt till ipoden och äta "svenska godisfiskar" Ett par timmar senare stod vi med båda fötterna utan för Usa:s mark och det var dags att hitta på transporten som skulle ta oss vidare till hotellet. Varm, varm luft slog emot oss när vi steg utanför flygplatsens väggar och jag fick sama pirriga känsla som jag fick på flygplatsen när vi landat i New York.
Väl framme vid hotellet så skyndade vi oss till middagsbuffén efter vi hade installerat oss på hotellrummet. Efter en snabb middag var det dags för att ladda inför utgång, ingen tid att förlora. Kvällens första drink smuttade vi på vid hotelles bar med utsikt över det brusande havets vågor som rytmiskt slog mot stranden. Alltig flöt på och det slutade inte här, vi hade tur och hoppade in i rätt taxi. Vi stötte nämligen på ett gäng härliga killar som tog oss med rakt in i hjärtat på hotellet Atlantis, vi spenderade nämligen resten av kvällen som VIP på den populära nattklubben, där Robert De Niro och hans son festade samma kväll...

Morgonen efter tror ni säkert att vi låg och snarkade till 12, men så var icke fallet. Vi var upp med tuppen och satt vid frukostbordet redan vid 8.30, här skulle det nämligen solas. Med bikinin på och solkrämen i handen så banade vi väg mot strandens varma sand. Stranden sträckte sig lång väg och det turkosa vattnet speglades blankt mot solens ljusa strålar. Trötta efter allt party så låg vi och latade oss hela dagen innan det var dags för att gå in och fixa sig inför nästa partykväll. Efter mycket om och men med kläder, smink och hår var vi ute i svängen igen. Efter att ha festat på samma klubb igen så släpade vi oss hem runt 4.30, och efter skratt och "snack-atack" så somnade vi som små lam. Vi körde favorit i repris dagen efter och solade hela dagen lång. Tredje och sista partykvällen avslutades på Senior Frogs och denna natt blev tillochmed ännu senare än gårdagen eftersom vi anlände tillbaka på hotellet vi sju tiden på på söndag morgon. Hur trötta som helst men gud va roligt vi hade haft.
På söndagen hade vi bokat in en snorklings tur men eftersom vädret envisades med att vara blåsigt och molningt så ställde vi in den och bara slappade istället. Gick längs strandkanten och släpade fötterna i vattnet, lät vinden vina i vårat solblekta hår. På vägen mot destination igenstans så hittade vi på "willson" kokosnöten som låg ensam bland allt sjögräs. Efter ett tags skådespeleri så orkade vi inte leka "castaway" mer och började gå våran milslånga sträcka tillbaka mot hotellet.
På söndags kvällen så somnade vi båda två ovaggade och det var första gången på 4 nätter som vi verkligen sov hela natten. Måndagen smög alldeles för fort upp och det var dags att åka hem igen. Innan det var dags att ta sig mot flygplatsen så tog vi oss en tripp ner mot downtown och kikade lite där. Inhandlade fotlänkar, trämasker och små minnen som kommer påminna om den underbara tid vi hade tillsammans på Bahamas, Nassau.
Våra steg var tunga mot gaten men vi bordade planet med en lättnad. Hem, min säng, mitt badrum och min familj... Känslan att komma till familjen Flagg var så trygg, kan inte föreställa mig hur mötet på arlanda kommer att bli.

Jag har förmodligen inte berättat hälften av vad som hände, men det går verkligen inte att beskriva. Alla småsaker som gör det hela till ett verkligt äventyr. Ett till äventyr som jag kommer förvara nära mitt hjärta. Känslan att få dela det med någon man verkligen tycker om.
Små saker som bara vi delat som inte betyder nått för någon annan, som :

Did you guys just get back!?
Anthony, AAnthony, ANTHONY!!!!!!!!
Kolla, svenska fiskar!
Jag sa ju att du skulle köpa en nackkudde.
Ska vi sova en stund till? Vadå, en halvtimme eller? - JAA,Jag skiter i hur länge!
Aj, mina fötter.
Fan vad jag har bränt mig! Ge mig oljan. Men du hade ju bränt dig? Ja men inte på magen.
Var storyn om svensken Anders bara en raggningsreplik?
You can´t hurry Love.
Yepp, we are twins.


Jag hade verkligen en underbar tid på Bahamas tillsammans med Rebecca. Och det har har bara återigen öppnat mina ögon för att resa, uppleva andra kulturer och träffa massa nya människor. Resa är verkligen en stor passion hos mig och jag kommer att göra det om och om igen tills jag är gammal och grå och har rollator som handbagage.