When one door shuts...

Jag har numera firat 21 födelsedagar och börjar bli ganska rutinerad inom detta område. I år var dock den första som firades långt långt borta, och min 21 års dag är nog den jag kommer komma ihåg allra bäst. Visserligen saknade jag mina blommor som mamma alltid plockar åt mig, en svensk jordgubbstårta och en massa presenter. På blomfronten löstes detta med ett kort som smidigt skickades över internet, den svenska jordgubbstårtan mötte usa i en riktigt rosa variant och presenterna var nog det bästa jag fått. I present fick jag en middag med mina två favorittjejer, en suprise på köksbordet, ett äventyr med falskt id, tårta i parken, världens lyxigaste middag med Al, Dee och Rebecca i San Francisco och sist men absolut inte minst - en massa brev med saker som hänt i andras liv.

Tack så mycket för alla brev, jag skrattade och fällde någon tår när jag läste om vad som hänt/ händer i sverige medans jag har varit borta. Det förde mig närmare hem och är nog det bästa jag önskat mig faktsiskt.

Visserligen är det himla roligt att öppna massa paket och trassla in sig i paketsnören men det här kommer finnas med mig i hjärtat så länge jag kan minnas. En oförglömlig födelsedag helt enkelt.

Det var så roligt att läsa alla era brev! Att få återigen bli en "del" av vad som händer där hemma. Få veta vilka avdelningar som ska startas i ockelbo, vilka kryp som  kommer ut när man pressar en blomma, påminnelser från basketkupper ( Tjo!), att häften av vinterveden är kapad, att det är svårt att skapa en koreografi till vissa låtar, att vi sambosar fortfarande tänker lika, att vi snart kanske har ett tält att hälsa på i Versailles slottspark, att sniglar visst är äckligt att äta och att "Du, jag, lennart och Liselott fortfarande är Sverige"

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag skulle vilja krama om er alla just nu. Om några veckor får jag chansen med mamma och kenneth och om bara några veckor får jag komma hem och krama de resternade. Det får mitt hjärta att slå dubbla slag!