When one door shuts...

Den hemska tanken om att behöva åka härifrån ligger tät just nu. Känner att det hela tiden ligger en tanke och gnager och det lilla hjärnspöket spökar mer än vanligt. Det är bara ett par vekor kvar innan jag måste lämna den här underbara familjen. Jag vet att jag har valt det själv men trotts detta känns det som mitt hjärta kommer brista när som helst.

I morse var det en såndär riktigt mysig morgon. Det första Elise säger till mig när hon vaknar är: I love you soooo much. Hur jag efter frukost ser hur Tanner sitter och kämpar med att knyta sina skor ( som vi har övat på.) Hur Zach gör precis allt som jag ber honom om.

D har berättat om den nya au pairen som kommer, och även fast jag vet att det är mitt beslut så är det tugnt att höra barnen prata om den "nya." Det är ju mina små, mina små tussar, mina barn...


E...