Bubbly
Känslor som virrar runt till tusen.
Jag har varit lite seg på att uppdaterat bloggen nu, förlåt! Jag har verkligen tänkt göra det, men att sätta ord på de känslor och tankar som har snurrat i mitt huvud har inte gått vägen alls.
Jag balanserar mellan att vilja åka hem till Sverige och Stanna kvar i Kalifornien. Ni kan dock vara säkra för numera så har nämligen familjen Flagg ny au pair, så hem kommer jag. Men bara för det så är det inte lätt ska jag ta och berätta! För ett par dagar sen slog det mig att jag så snart ska lämna min familj på andra sidan jorden. Denna härliga miljö med minimala bekymmer och skratt. Jag ser varje dag hur barnen utvecklas och det skär i mitt hjärta när jag nu inser att jag inte kommer vara här när Elise tappar sin första tand. Tanken kom sakta smygande, en dag kommer jag behöva krama barnen, Al och Dee hejdå - på obestämt återseende.
Varför sa inget något om det här?! Åk inte till Usa för det är ett helvete att först åka dit, sen är det ett helvete att åka hem! Det var 4 steg man skulle göra - Åka dit, jobba, resa sista månaden sen åka hem. Det var ingen som nämde de sista och det tuffaste steget. Säga farväl. De borde finnas varningskyltar på Arlanda eller ännu bättre, det borde ha funnits en skylt på den plats jag aldrig fick en busshålsplats. Skrivet med stora bokstäver: DET FINNS ETT 5:E STEG!
På ett vis har det här varit det bästa men ändå det svåraste jag gjort hitills, och hur jag än vänder och vrider på det så har familjen Flagg stått för 98 % av det bästa. Jag hade inte klarat mig såhär långt utan denna underbara familj. Därför känns det helt otroligt att jag ska åka härifrån. Vem hade trott att jag trivdes så bra in med tre småsyskon springandes runt benen?
Det är dock skönt att man inte är ensam i denna svåra position. Lina har samma bekymmer och telefonsamtalen är långa. Vi träffades igår och skulle ha en seriös pratstund men det enda vi kom fram till att kladdakakan var kladdigare än "torr-kakan" ;)
Har nu försökt att inta en neutral plats i allt det här och varken tänka framåt eller bakåt. Kommer hålla i 5 minuter med ändå, värt ett försök!
Ikväll ska jag på min andra sånglektion, ska bli hur roligt som helst. Vi ska få sjunga inför gruppen för första gången och behöver jag säga att jag har fjärilar i magen? Jag har sprungit runt med min ipod och försökt välja en låt som passar min röst. Kom idag på att jag ska sjunga delar av " Bubbly" som Colbie Caillat har skrivit. Hur mysig låt som helst, lyssna gärna på den, så vet ni vad jag har antagit för utmaning denna torsdagseftermiddag.
Håll tummarna hårt för att jag inte kommer låta som en 16 årig kille istället för Erika 20 ( snart 21.)
♥ E
Kan förstå att det måste vara jättejobbigt att lämna paradiset. Det måste vara precis tvärtom pest eller kolera...Men det finns ju ingenting som säger att du inte kan åka tillbaka senare...man vet aldrig hur livet kommer te sig.
Nu vill jag veta, hur gick det på sånglektionen? :)
Puss och kram!
Ja ha du... nu ser du har vi hade det när du skulle åka och vi hade ju haft dig "springandes runt benen" i ca20 år...inget är lätt, men det är bara och släppa taget fick jag inse, för jag insåg att man
mister inget när man släpper taget det blir bara lite längre bort.
Kram MA
Madde.
Näe, jag vet att jag kommer åka tillbaka för hälsa på och de kommer alltid att ha en mkt kär plats i mitt hjärta.
Jodå, jag överlevde sånglektionen...skakade förmodligen mer än ett asplöv i storm, men jag gjorde det!!
Får se hur det går på nästa:) Roligt att höra att det går bra för dig i skolan!
Puss och kram
Mamma.
Jag börjar förstå mer och mer vad jag har utsatt er för ;)
Låter väldigt klokt det du säger, att man inte mister det. Det blir bara lite längre bort :)
Ska verkligen försöka tänka på det när det börjar bli dags att åka hem...
Pussar Mika
